Jag och Frida hade en diskussion häromdagen om var gränsen går för vad man kan göra ensam, utan sällskap.- Bio t ex: Ja, här går det bra om man är i en stad där man inte känner någon. Tänk vad pinsamt det skulle bli om folk som man känner såg en gå på bio ensam. "Titta, där är Elin. Hon har nog inga vänner" Nej tack.
- Äta lunch: Absolut säger jag. Satt själv ensam på Arlanda och åt lunch häromdagen. En bra nyinköpt bok och en god Gooh-lunch och en massa folk att spana på. Nice!
- Middag på en restaurang på kvällen: Nej, där går gränsen. Möjligtvis om man är affärsresenär men det finns ju allt take away!
- Ett glas vin, räkor, aioli och bröd: Som ikväll, ja tack! Det är vad jag kallar lyx för mig själv. Samma känsla som att träna och få världens kick, bada bubbelbad eller sätta en sked i en Ben & Jerry chocolate fudge brownie.
Vad jag vill säga är att självständighet är bra, så länge det inte blir patetiskt. Nu ska jag hem till Annika, bara så att ni inte tror att jag inte har några vänner menar jag..
3 kommentarer:
Åh jag älskar den där scenen!!!
Speciellt vid trummslagen :)
Tröksöndag idag. Vi hittar på nått tycker jag.
Puss
Finns det begränsningar, förutom de rent praktiska då? Jag tycker nog att man både kan äta ute ensam och gå på bio själv, patetsikt blir det först när man skäms för att man faktiskt kan njuta av sitt eget sällskap.
Ha ha ha ja det är svårt det där.... Undra vad man skäms över igentligen? Att folk inte tror man har vänner? Att man är en enstöring?
Kram
Skicka en kommentar