Sallad nicoise

Gjorde ett mastodontstort fat med tonfisksallad när jag kom hem efter ett taffligt pumppass men ett desto roligare dancepass ikväll. Hälften åker i matlådan till morgondagens heldag i skolan.

Nu sitter jag här med en perfekt kopp chaite med honung och skummad mjölk och skriver på mitt arbete om antioxidanter. Jag funderar dock mest. Jag funderar på hur det kan komma sig att jag är så ofantligt dålig på datorer. Min dator kan ha fått virus och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska kolla det med mitt dumma antivirusprogram. Sen sitter jag och skriver och råkar komma åt en knapp så att hela arbetet blir på kinesiska (tänk vad fantastiskt det vore om det fungerade så?) och Erika - räddare i nöden- får som vanligt förklara oerhört pedagogiskt för mig hur jag ska återställa allt till det normala igen.

Varför kan jag inget om sånt? Varför kan jag inte trixa och fixa med min blogg så att jag kan lägga upp bilder snyggt istället för att bara lägga dom i en lång rad? Varför kan jag inte byta ut min presenationsbild? Det värsta är att jag redan vet svaret. Jag har helt enkelt inte tålamod att lära mig. Jag blir galen och börjar skrika. Har någon varit hemma hos mig, mamma och Henrik när vi ska "hjälpa varandra" med våra datorer hade ni förstått. Det är på liv och död - alla gånger. Det är liksom inte fråga OM vi ska bli ovänner eller inte utan om det ska ta en eller två minuter innan någon blir högröd i ansiktet, börjar spotta, svära och beskylla den andra för allt och inget och sedan storma ut och smälla igen ytterdörren skrikandes "Jag försöker bara hjälpa dig!!!!"

Thats why jag är som jag är.